Fare-di-well our lovely blog.


A singaporean version of me and Sara.


För snart två veckor sedan tog jag en taxi till Changi Airport och några timmar senare lämnade jag mitt Singapore bakom mig. Min tid som utbytesstudent är över. Och jag saknar den redan. När jag i oktober 2007 skickade in de många, långa och komplicerade ansökningarna gällande en termins studier utomlands visste jag inte riktigt av det innebar. Jag trodde och hoppades mest att det skulle vara något otroligt roligt, fint och festligt. Och det var det. Men ett halvår går fort. På tok för fort. Och måndags började skolan i Helsingborg igen.


Vi är tillbaka som studenter i sundets pärla och tiden för studies on a shoestring tillhör numer historien. Så gör även denna blogg. Hatten av till alla Er som tog er tid och besökte vårt Singapore här på bloggen. Utan Er hade vi aldrig kunnat tävla i antalet unika besökare med Pebe och secondhandsisters.

Fare-di-well our lovely Singapore, fare-di-well our lovely blog.
Fare-di-well our lovely friends and loyal readers...




 


English translation: THE END.





Min vardag på tretton rader.



Så, hur är det nu egentligen att vara tillbaka i Singapore igen? Som vanligt. Fast nästan lite bättre...


Jag bor hemma hos Tove som har en jätte fin trea i mysiga Holland Village, ett av mina favoritområden här i staden. Om mornarna tar jag mig ett dopp i poolen som ligger precis utanför dörren, dricker en krämig latte från Starfucks och läser mina favoritbloggar via grannens oskyddade nätverk. Så vid lunchtid tar jag en taxi ner på stan, besöker en hipp utställning om veckans I-S har tipsat om någon sådan, men allt oftare blir det en tur i stadens butiker. Man måste ju hålla sig uppdaterad om vad som är det senaste, enligt Madde! Möter upp mina vänner för en bit mat, allra helst Sushi eftersom jag vet att den typen av föda kommer bli så otroligt mycket mer sällsynt så fort jag sätter foten på svensk mark. Varför ska japanskt vara så exotiskt och fruktansvärt hysteriskt dyrt i Svea Rike? Kvällarna avslutas för det mesta med något drickbart ur ett väldesignat glas och strax efter midnatt ramlar jag hem igen, till Toves jätte fina trea i mysiga Holland Village. Så här skulle man ha det jämt..

I morgon åker jag dock vidare för jul och nyårsfirande i det svenska Thailand...



Sound of scilence.



Tyst, tystare, tystast. Idag har en hel månad passerat sedan det senaste inlägget publicerades här på bloggen. Rapporterna om livet som student blev fåordiga, oregelbundna, och en dag slutade de att komma helt. Det blev helt enkelt knäpptyst. Men varför, egentligen? Det var ju inte direkt så att livet i Singapore stagnerade.Tvärtom. Det accelererade, och det är kanske det som var orsaken eller varje fall en bidragande faktor till att studentlivets historier förblev opublicerade.


Så vad har vi då haft för oss den senaste månaden då? Tja, förutom att skriva klart alla major projects samt plugga inför final exams har vi givetvis passat på att se oss om i världen. Sara flög över till Borneo och jag tillbringade en helg på Rawa vilket visade sig vara en riktig Robinson Ö med vita stränder, turkost vatten och galet resesällskap i form av ett fyrtiotal expat. Such a great weekend!


Förövrigt har vi haft nobelt besök i form av mom&dad Göteborg som spenderade nio hela dagar hos oss här i Singapore. Och på onsdag anländer familjen Örebro  för ett par veckors semestrande i den asiatiska värmen, långt bort från den kyla och snö som exciterar i Svea Rike. Kallt! Jag är verkligen glad att fortfarande befinner mig i det 27 gradiga Asien, och här tänker jag stanna i två månader till trots att vi hade vår sista exam igår.


Vår tid som studenter i Singapore är över, och nu är det jullov. På riktigt.
Och dags för att resa. På riktigt.
Bali, here I come.




Dance with me.

Aimee's birthday party. Oh what a party! Totally insane and I enjoyed every single minute. Make-up, break-up, drinks and dance. People went oh so crazy on the dance floor. And on each other...

I'm tired today. Sara is tired today. But it really doesn't matter. Last night was hilarious. And this day will most likely be hilarious. The celebration of Aimee's 22nd birthday continues. At a yacht.





Satan i gatan.


Bilder från förra veckans e-learning, en lektion som äger rum online. Så här ser chokladboll-prof ut också. Så nu vet Ni det!


Idag har jag och Sara gjort något storartat. Vi har bjudit våra singaporeanska gruppmedlemmar på något så typiskt svenskt som chokladbollar. Och de gillade dem. Väldigt mycket! Så mycket att de tyckte att vi skulle ge chokladbollen som blev kvar till våran professor. Vilket vi även gjorde. Eller rättare sagt, de fick MIG att göra det!


Jag som alltid tittat ner på fjäskandes studenter. Nu tycks jag ha blivit en själv. Satan i gatan...




Masquerade.


Halloweenfest igår. Och i sedvanlig ordning sydde vi våra egna kostymer. Med hjälp av ett svart tyg och ett stycke livlig fantasi lyckades vi efter tre timmars pysslande slutligen och äntligen få ihop kvällens outfit.  Julgran, Baywatch, Clown, Askungenmus. Efter gårdagen kan jag även lägga fladdermus till listan över mina maskeradkaraktärer. Coolt.




    

Selected pieces of my masquerade CV.


The end.


Så hur slutade fredagskvällen egentligen? För min del slutade den på samma sätt som vi så ofta ser singaporianerna själva avsluta sina, with one drink to many. Hade det inte varit för Anette och alla de andra tjejerna hade jag säkert blivit kvar på Zouk till kvällen efter. Hur Saras kväll slutade är fortfarande oklart. Jag passar vidare till dig, darling....







Girls just wanna have fun.

Hemtentan är i business law är äntligen inlämnad. Nu nalkas det tentafest, om en halvtimme ska vi tjejer mötas upp för fest. Planen är att vi ska till Zouk, men var det kommer att sluta någonstans vet man aldrig...




Formula 1.


Så var det äntligen dags för det som hela Singapore har pratat om sen den dagen vi kom hit. Formula 1, the world´s first night race ever, här i Singapore. Jag hade ingen biljett men jag och några vänner åkte in till stan och visst kunde jag skymta bilarna trots att det gick så förskräckligt fort. Dom hördes dock väldigt bra, jag måste erkänna att det var ett häftigt ljud.


Äntligen får jag ett bra tillfälle att publicera den här fina bilden på bilen (och så Sanna förstås;)


Sanna goes Formula 1 posing at Vivocity.






Copycat.


Det bloggas ideligen om livet här Singapore. Kanske inte längre lika frekvent ifrån Visit Singapore som tyvärr blivit lidande av våra maniska prof's förkärlek till assignments and presentations. Men det rapporteras flitigt från andra håll om livet som student ute i Campusdjungeln, Anna (och Annelie?), Emma, Klara, Magnus, Martin, Pontus och Åsa. Bloggen som tidigare tycktes vara en utdöende trend har återigen blivit het, hetare hetast. Och en som inte längre kan hålla klona borta från bloggsfären är Little-Erik, även kallad kräft-aset av Sara och Copycat av Sanna. Men vilken tjusig blogg sen. Kan vi ens låta bli att länka? Givetvis inte! Reveal Asia...



Sleeping beauty.

Att min dygnsrytm har fått sig en rejäl törn kan man lugnt säga. Att var uppe till kl. 02 och gå upp kl. 08 är numera min vardag. Jag har alltid önskat att jag skulle vara en sån som kan vara uppe sent, men det har tidigare varit fysiskt omöjligt. Min roomie är något av en inspirationskälla, hon sitter uppe till 3 varje natt men nu har jag avslöjat henne. Singaporianerna sover ju lite när som helst istället, att ta en powernap på lektionerna är en regel snarare än undantag. Överallt på skolans studieplatser sitter det asiater med huvudet djupt över sina böcker, sovandes.

Så nu är det nog bäst att jag anpassar mig till kulturen och tar mig en liten tupplur för att klara av alla prov och presentationer som den kommande veckan erbjuder.




PS. Det kommer att komma bildbevis på mina avslöjande.

Truly Madly Deeply.



Ni är säkerligen många som sitter där hemma och otåligt väntar på ett nytt och trivsamt inlägg om en trivsam helg på en trivsam plats långt bort från Campus område. Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Förgäves. Så bara är det.  Det kommer nämligen inget inlägg av denna karaktär..


Förra veckan tog Sara (och jag med för den delen!) det otroligt mogna och förnuftiga beslutet att stanna hemma och plugga. Hela helgen. Vid ett flertal tillfällen försökte jag förvisso presentera andra spännande aktiviteter utanför det akademiska språkets värld, men förgäves. Inför fredagskvällen lyckades jag dock övertala oss om att bio var ett minst lika trevligt alternativ. Men när lördagskvällens alternativa dansanta och vindrickandes sysselsättning kom på tal blev det återigen stopp. Tvärstopp. Det hjälpte inte ens att jag skickade över världens töntigaste men o-vilket-party-låt som Pamela P sägs ha repeatat en hel kräftskiva till min studdy-buddy. Vi förblev hemma. Försjunkna i tjocka böcker om Human Resource. En hel helg. Punkt.


Så här i efterhand är jag dock ganska nöjd. Nästan lite tacksam. När jag för ovanlighetens skull inte besitter kunskapen är det tur att Sara fortfarande har erfarenheten. Hon vet ju hur vi brukar göra när projektredovisningar och inlämningsuppgifter duggar tätt. 

Kunskap och erfarenhet. Det är så vi sägs komplettera varandra.
Love you, Aunt-Sarie! Truly Madly Deeply.






(Ja, jag vet. Detta inlägget är i längsta laget. Jag tar på mig den..)


Äntligen på väg.



Som sagt, Sara hälsar.
Det vilar lite Hajk-Bengt över henne...



No shame on me.

De klokaste orden någonsin?


Jag har en sak att bekänna innan Sara gör det åt mig. Det är egentligen inget negativt, snarare positivt. Men för alla Er som inte tycker om att variera er till utsidan kan det te sig något vulgärt... Singapore är vida känt för sina mängder av shoppingmalls och att jag som en stor fantast av skor, inte skulle lätta lite på plånboken skulle vara  minst sagt märkligt. Att jag sedan, under mina två första dagar här i Singapore hann genomföra tre stycken skoköp... what to say?!



I helgen hoppas jag dock på påfyllning i skohyllan då vi återigen korsar gränsen till Malaysia för en weekend i K.L där ett par skor sägs kosta mindre än en papperslapp med Carl von Linné på. Sånt gillar vi!

Sara hälsar.




Fulblogg.

För andra morgonen i rad var jag uppe med tuppen. Eller ”I woke up with the cock” för att anpassa mig till mitt nya hemlands språk. (Men hjälp så fel det hela blev nu!) Efter endast fyra timmar sömn ringde min väckarklocka i morse och det var ett par tunga ögonlock som motvilligt försökte sila in dagsljuset. Denna motvilja till öppenhet har sedan funnits kvar exakt hela dagen, case-presentationen inkluderad. Behöver jag ens nämna hur det gick? När Sara fick höra hur många timmar jag sovit totalt inatt sa hon ”Åå, nej. Det går aaaldrii” och så hade hon en finfin fortsättning på gnällbältsuttrycket som jag inte tänker skriva här, för detta är ju ingen fulblogg.


Förövrigt har jag börjat se ut som Mallan på alla kort, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på de senaste veckornas dygnsvila. Men det bjuder jag så gärna på…

Okej, lite fulblogg är det nog. Iallafall efter detta inlägget. Förlåt Sara att jag smutsar ner vår blogg...




Andas ut.

Phu!
Nu är min första presentation på engelska avklarad. Det gick bara sådär men den är iaf över. Det hjälper ju inte direkt att läraren är en läskig prick. Som jag sa till Sanna så måste jag ju kunna tala till mina anställda på eng när jag arbetar som manager på ett internationellt företag;). Det är alltså lika bra att öva, och det kommer jag ju få lov att göra, det är ju bara sååå hemskt.



Fruitsalad.


01.00: Precis när vi började tänka på refrängen för idag knackade det på dörren. Det var tjejerna på Sannas våning som ville bjuda på mat. Efter lite tveksamheter blev det middagsbjudning, och tur var det. Fruktmiddag var temat och papaya, mango, kiwi, meloner osv var uppskuret i små skålar. Lägg särskilt märke till de namnskyltar som tjejerna gjort åt oss. Lite lekar och posering framför kameran hann vi också givetvis med.




Crayfish disc.


Vi svenskar har en rad tradtioner som kan tyckas något märkliga i utländska ögon. Tänk efter själva; En stor tillställning där människor i långa rader sitter med konstiga små hattar i papp, sjungandes korta visor på något obegripligt språk varje gång de de ska lyfta glasen, för att inte tala om alla de konstiga ljud denna församling ger ifrån sig;

.Ttthhhhhsssssiiii...... .thsssssuuuu, .kkschhhh........ SMACK!
(ord på inandning skrivs med en punkt före!)

Det vi talar om är givetvis vår kära augusti-tradition Kräftskivan, och det vore ju minst sagt förargligt att missa en tillställning av denna karaktär bara för att vi råkar bo i Singis. Svenska traditioner kan även de flytta utomlands, och vi blev jätte lyckliga när Erik bjöd in oss till årets kräftskiva, singaporean-style!



Friday or Freeday?

Det börjar som sagt bli mycket nu, trots att ni inte verkar tro oss. Mamma Karin ringde och lät uppriktigt förvånad över att det inte var vatten hon hörde i bakgrunden, förvisso har vi ju både pool och fontäner på området. Men vi hänger inte alltid där...

Fredag är fri-dag. Men inte varje vecka. Idag har vi varit i skolan hela dagen, grupparbeten och självstudier. Så därför kära läsare, bildbevis från studies on a shoestring...






Det blir mycket nu.

Verkligheten har sprungit i kapp mig. Nu är alla kurser igång och det är fler uppgifter att lösa och mer litteratur att läsa än vad jag är vad vid, detta på varje module av de fem som jag tar. Jag tror att det är ett 20 tal grupparbeten som ligger framför mig i diverse gruppkonstelationer. Dessutom behöver mitt engelska vokabulär snarast utökas. Varje Academic Unit sägs ska motsvara 3 timmars arbete i veckan. Detta innebär (18*3) 54 timmars plugg i veckan!

Trots allt plugg som hänger över oss valde Sanna att slå följe med mig till skolan imorse efter endast en halvtimmes sömn. Detta när hon hade kunnat sova till 12.30 Det är vad jag kallar en riktig vän, för inte var det väl så att Sanna någonstans i dimman kunde ha missat att dagens seminarie var inställt?

Love you Sannie!


Tidigare inlägg
RSS 2.0